Hoppa till innehållet
Labugen

Brachiosaurus med sträckt hals

En glad jätteväxtätare reser sig över grönskan när en leende brachiosaurus står intill trädtoppen.

En brachiosaurus med lång hals, höga framben och litet huvud står bredvid toppen av ett träd.
Brachiosaurus med sträckt hals
Skriv ut Ladda ner PNG

A4-format (stående), svarta konturer på vit bakgrund · för hemmet och skolan

Annons

Alla målarbilder: Målarbilder med växtätande dinosaurier

Mer från den här kategorin

Liknande målarbilder: Målarbilder med växtätande dinosaurier

Nästa steg

Vad mer kan du skriva ut? Gratis, utan konto

Leende brachiosaurus bredvid ett träd

Bilden visar en leende brachiosaurus med sin karakteristiska långa hals sträckt uppåt. Dess framben är längre än bakbenen, vilket lyfter det lilla huvudet ända upp till de översta löven på ett litet träd.

Hur brachiosaurus betade i trädtopparna

Till skillnad från de flesta andra långhalsade dinosaurier bar brachiosaurus halsen naturligt i en brant vinkel tack vare sina höga skuldror. Detta gjorde att den enkelt kunde beta barr och blad högt uppe i träden, utom räckhåll för andra växtätare.

Färgförslag för brachiosaurus

  • Hud: Jordnära gråbrun eller dämpat skogsgrön
  • Ryggåsar: Mörk skiffergrå längs ryggraden
  • Trädets löv: Djupt smaragdgröna eller gulgröna barr
  • Trädstam: Skrovlig mörkbrun bark
Frågor och svar

Frågor och svar

Varför var frambenen på brachiosaurus längre än bakbenen?
Namnet Brachiosaurus betyder faktiskt armödla eftersom dess främre extremiteter var betydligt längre. Denna kroppsbyggnad lutade ryggraden uppåt och hjälpte dinosaurien att hålla huvudet högt utan att överanstränga nackmusklerna.
Hur mycket mat behövde en fullvuxen brachiosaurus äta varje dag?
En vuxen individ behövde upp till 180 kilo växtmaterial varje dag för att ge energi åt sin enorma kropp. Den svalde växterna hela utan att tugga och förlitade sig på magstenar som krossade maten.
Levde brachiosaurus i flock eller ensam?
Fossila fotspår tyder på att dessa resliga sauropoder rörde sig i familjegrupper för att skydda sina ungar mot stora rovdjur. Genom att vandra tillsammans kunde de vuxna bilda en skyddande barriär när de sökte efter nya betesmarker.
Annons