Hoppa till innehållet
Labugen

Liten kyckling vid en gammal bysmedja

En liten kyckling syns vid ingången till en gammal bysmedja, nära ett städ.

En gul kyckling står vid ingången till en gammal smedja nära ett städ.
Liten kyckling vid en gammal bysmedja
Skriv ut Ladda ner PNG

A4-format (liggande), svarta konturer på vit bakgrund · för hemmet och skolan

Annons

Alla målarbilder: Målarbilder till påsk

Mer från den här kategorin

Liknande målarbilder: Målarbilder till påsk

Nästa steg

Vad mer kan du skriva ut? Gratis, utan konto

En kyckling på besök i bysmedjan

Denna ovanliga påskscen sammanför en liten kyckling med en historisk lantlig arbetsplats. Den gamla smedjan utgör miljön, och städet i närheten visar vilken typ av hantverk som utövades där. Kontrasten mellan den lilla fågelungen och den robusta verkstadsutrustningen knyter samman vårens motiv med byns historia.

Vad som hände i en traditionell bysmedja

Smeder värmde järn tills det blev mjukt nog att forma och bearbetade det sedan på städet med en hammare. Städets breda, platta ovansida bär upp det mesta av arbetet, medan dess spetsiga horn hjälper till att böja metallen. I byarna tillverkade och reparerade smeden traditionellt nyttiga metallföremål för hem, jordbruk och transporter.

Verklighetstrogna färger för kycklingen och verkstaden

  • Kycklingens dun: gult, gräddfärgat, brunt, svart eller en blandning av dessa färger
  • Kycklingens näbb: ljust orange, gul eller ljusbeige
  • Kycklingens fötter: gula, orangea eller rosaaktigt beige
  • Städ: mörkt järngrått eller nästan svart
  • Smedja: naturligt brunt trä, mörkgrå metall och dämpade jordtoner
Frågor och svar

Frågor och svar

Är alla nykläckta kycklingar gula?
Nej. En kycklings dun kan vara gult, brunt, svart, gräddfärgat eller mönstrat. Utseendet beror till stor del på ras och föräldradjur.
Varför har ett städ en spetsig ände?
Den spetsiga delen kallas horn. Smeden använder den för att böja upphettad metall till runda eller svängda former.
Hur kunde en smed forma hårt järn?
Metallen värmdes i ässjan tills den mjuknade tillräckligt för att bearbetas. Därefter hamrades den, böjdes och fick svalna till önskad form.
Annons