Hoppa till innehållet
Labugen

Rhamphorhynchus flyger mellan klippor

En Rhamphorhynchus svävar på utbredda vingar genom en djup kanjon mellan två höga klippväggar.

En Rhamphorhynchus breder ut sina stora vingar och flyger mellan höga klippor i en kanjon.
Rhamphorhynchus flyger mellan klippor
Skriv ut Ladda ner PNG

A4-format (liggande), svarta konturer på vit bakgrund · för hemmet och skolan

Annons

Alla målarbilder: Målarbilder med flygande och havslevande kräldjur

Mer från den här kategorin

Liknande målarbilder: Målarbilder med flygande och havslevande kräldjur

Nästa steg

Vad mer kan du skriva ut? Gratis, utan konto

Rhamphorhynchus flyger mellan klippor

Den långnäbbade flygödlan breder ut båda vingarna mitt i kanjonen och håller sin smala kropp i flykt. Höga klippor reser sig på båda sidor medan den öppna himlen fyller utrymmet kring djuret. Klippväggarna framhäver den trånga passagen som den svävar fram genom.

Livet i luften kring klippiga landskap

Rhamphorhynchus var en flygödla med lång stjärt och smala käkar fulla av vassa tänder. Dess fossil kopplas ofta till miljöer som fordom bestod av laguner och kustområden. Klippor och uppåtstigande varmluft kan skapa termik och luftströmmar som hjälper nutida glidflygande djur att hålla sig uppe utan att flaxa hela tiden, även om flygödlans exakta flygvanor inte kan observeras direkt.

Djurets och kanjonens naturliga färger

  • Kroppen hos Rhamphorhynchus: dess exakta färger i livet är okända
  • Vingmembranen: deras ursprungliga färger kan inte fastställas säkert från fossilen
  • Näbb och tänder: näbbens yttre färg är okänd, medan tänderna troligen var elfenbensvita eller gräddvita
  • Klippornas sten: ofta grå, sandfärgad, rödbrun eller ockra, beroende på mineralerna
  • Öppen himmel: vanligtvis blå i klart dagsljus och ljusare nära horisonten
Frågor och svar

Frågor och svar

Varför hade Rhamphorhynchus en så lång stjärt?
Stjärten slutade i en liten paddelliknande struktur som kan ha gett stabilitet eller hjälpt till med styrningen i luften. Forskare studerar fossilens form och jämför med nu levande flygande djur för att förstå dess funktion.
Vad åt Rhamphorhynchus?
De spetsiga tänderna tyder på en kost med fisk och andra smådjur. Den exakta födan berodde sannolikt på vad som fanns tillgängligt i dess livsmiljö.
Kunde den glidflyga utan att flaxa hela tiden?
Vingarna var anpassade för aktiv flykt med vingslag, men den kunde troligen glidflyga emellanåt. Glidflykt gör att ett flygande djur sparar energi när vindförhållandena är gynnsamma.
Annons