Hoppa till innehållet
Labugen

Cearadactylus i ett kalkstensslukhål

En förhistorisk flygödla vid namn Cearadactylus vilar på botten av ett brant kalkstensslukhål omgivet av höga klippväggar.

Cearadactylus fäller ut sina vingar i ett stenigt slukhål bredvid en trädstam och snäckor.
Cearadactylus i ett kalkstensslukhål
Skriv ut Ladda ner PNG

A4-format (stående), svarta konturer på vit bakgrund · för hemmet och skolan

Annons

Alla målarbilder: Målarbilder med flygande och havslevande kräldjur

Mer från den här kategorin

Liknande målarbilder: Målarbilder med flygande och havslevande kräldjur

Nästa steg

Vad mer kan du skriva ut? Gratis, utan konto

Cearadactylus i ett djupt kalkstensslukhål

Cearadactylus var en flygödla som levde i kustområden under äldre krita. Den sitter i ett brett kalkstensslukhål omgivet av höga vertikala klippor, klippavsatser, snäckor och en nedfallen trädstam.

Hur kalkstensslukhål bildades under förhistorisk tid

Kalkstensslukhål skapade unika naturliga gömställen när regnvatten löste upp mjuk berggrund under tusentals år och bildade djupa håligheter. Förhistoriska slukhål vid kusten fångade ofta upp snäckskal och drivved som fördes dit med tidvattnet eller forntida stormfloder.

Realistiska färger för slukhålsmiljön

  • Cearadactylus hud: gråbrun med ljusare toner på undersidan
  • Kalkstensklippor: ljusgrå, beige eller ljust gulvita
  • Vittrad trädstam: mörkbrun och grå med jordiga inslag
  • Snäckor: benvita, gräddvita eller ljust rosa-beige
Frågor och svar

Frågor och svar om Cearadactylus

Vad åt Cearadactylus i sin naturliga miljö?
Cearadactylus hade långa käkar med tandrader som grep tag i varandra, anpassade för att fånga hala fiskar när den flög lågt över floder och grunda kustvatten.
Varför hittas ofta kalksten nära forntida fossil?
Kalksten bildas i grunda havsvatten av ansamlade snäckskal och koraller, vilket bevarar rester av urtidsdjur i mineralrika berglager.
Annons